Musikal och starka känslor

Hej alla där hemma i kalla Sverige. Igår (Fredag) fick vi sovmorgon. Bilarna skulle gå 11,30 så man hann  ta ett bad och sola innan vi skulle iväg till småskolan. Efter att ha kört väldigt länge på grund av trafiken så kom vi fram till småskolan och fick mat. Sen var det dags att byta från det luftiga kjolarna till tajta och varma jeans. Vi åkte sen den korta vägen till kyrkan där de elever som inte var med i musikalen och föräldrar väntade spända på att musikalen skulle börja. Maria och Paula hade varit där sen morgonen. När dom kom var det långt ifrån färdigt för det planerade genrepet...

Istället blev det storstädning, plocka bort alla stolar, skura hela kyrkan och torka damm. Dessutom behövdes bilen (Rafiki) målas om för den ”råkade” bli brun istället för rosa dagen innan...

Gardiner skulle hängas upp för att avskärma det starka ljuset på utsidan.

Medans de väntade delade vi ut pingvinstänger till barnen på skolan  vilket man såg att de tyckte väldigt mycket om. Det första som händer på scen är att Gilbert berättar lite saker om de stora arbetet barnen har gjort. Sen fick Maria komma upp på scen och berättade om bakgrunden om  musikalen (som vi kommer skriva mer om senare i inlägget) och lite om våran musikal i Sverige om musikalförberedelserna  för barnen här i Kenya. Sen kommer ett hav av rosa tröjor och blåa jeans upp på scen.

Hela kören  kom  in och ställde sig på scen och vi elever från Sverige följde med upp på scen för att vara med på de tre första sångerna. Jag förstår verkligen om eleverna innerst inne skrattade åt varan ”suveräna” swahili. Musikalen fortsatte och eleverna var verkligen jätte duktiga på att sjunga, dansa och spela teater. Vi var väldigt imponerade även om vi  inte förstod vad de sa på scen eftersom hela musikalen var på swahili. Den näst sista låten på musikalen var Heal the world där tre elever från Sverige och tre elever från skolan här sjung duett på refrängerna. När musikalen var slut gick alla ner från scenen och alla som var med på musikalen fick varsin polkagris. Sedan kom lärarna fram och berättade om hur duktiga eleverna var och hur stolta de var över dem. Plus två föräldrar som verkligen visade och berättade om  sin tacksamhet för detta arbete som vi håller på med och för Star of Hope, att möjliggöra en skolgång för vissa elever över huvud taget.

Efter musikalen kom  några elever fram och gav oss brev som de hade skrivit. Vi blev väldigt rörda och tacksamma över att få träffa alla goa och trevliga elever som verkligen tyckte det var roligt att vi hälsade på. Det var ett känslosamt ögonblick, många tårfyllda ögon och fina kort blev tagna. Vi delade e-mail adresser och hoppas verkligen på att kunna fortsätta hålla kontakt väl hemma igen. Häftigt att få bekräftelse på att man  kan betyda så mycket för dessa elever.

Vi tänkte berätta bakgrunden om musikalen Rafiki Gereji. Den bygger på en barnprogramserie som kom till när Alderblads var i Tanzania. Barnprogrammen handlar om ett garage där Rafiki som betyder kompis är en gammal bil som gamlingen i garaget har haft typ hela sitt liv. I garaget jobbar också en yngre kille och en tjej som kommer dit efter skolan  och på helger som hänger och hjälper till. När kunderna kommer till garaget med sina bilproblem då drar gamlingen (mzee – gamling på Swahili) paralleller till problem och behov hos oss människor. I varje program sjunger man någonting förknippat med samma problem och för en dialog om barnkonventioner som också hänger ihop med ämnena. Varje program avslutas med att gamlingen knyter ihop med nått bibelord förknippat med våra själsliga behov.  

I Rafiki Gereji  (kompisverkstan´) blir man kompis med sig själv, varandra, naturen  och Gud.

Nu i veckan har programmen lämnats till TV–stationer i Tanzania, Kenya och Kongo och kommer att ha pemmiär vilken dag som helst. Framöver kommer dom även  i andra länder så som Rwanda, Burundi och Uganda. 

Linnéa, Zara Alice